REFLEKTION

Balkaniseringen av herr Chomsky

Publicerad: 2011-12-04 | Maciej Zaremba
Kommentarer (0)

Serbien är ett oskyldigt offer för förtal och konspirationer. Så ser serberna på saken, med understöd från nationalisternas favoritförfattare: Noam Chomsky.

I DAG (20021013) VÄLJER Serbien en ny president. I valets första omgång röstade nästan var fjärde på krigsförbrytaren Vojislav Seselj. I den andra omgången lär Seseljs väljare föredra Vojislav Kostunica, som nyligen förklarat att Republika Srpska bara temporärt avskilts från moderlandet. Varpå hans talesman förtydligade att på sikt bör alla serber bo i samma land.
 
Det var under den parollen som Slobodan Milosevic blåste till etnisk rensning på Balkan. Tolv år och en kvarts miljon döda senare verkar samma retorik fortfarande gångbar i Serbien. Den har i alla fall inte skadat Kostunica, som av allt att döma blir landets näste president. Betyder det att Serbien inte lärt något av historien?
 
Först måste man fråga: Av vilken historia? Det som är sant i Stockholm och Haag är nämligen bara elakt förtal i Belgrad och Banja Luka. Enligt en enkät i våras kunde varannan tillfrågad serb inte namnge en enda ort där hans landsmän skulle ha begått krigsförbrytelser. “Srebrenica?” “Det var ju muslimer som dödade varandra för att kasta skulden på serber!” “Sarajevo? Det vet ju alla människor att det var bosniaker som sprängde sig själva i luften.”
 
Innan man dömer om serbers förmåga att lära av historien kan det vara klokt att pröva hypotesen att de kanske inte känner till den. Inte tillräckligt, inte med hjärtat. Det tar lång tid för en nation att inse vidden av förbrytelser som begåtts i dess namn. Ännu längre tid tar det om landets opinionsbildare inte vågar utmana opinionen.
 
I Serbien är det mentala läget allvarligare än så. Inte nog med att frågan om Serbiens ansvar för tio års krig och folkmord knappast skymtat under valkampanjen. Individer som väljer att tala om vad serber förbrutit mot andra – utan att samtidigt dränka vad de sagt i ett brus av bortförklaringar – riskerar att hudflängas som “antiserbiska”, numera också i de tidningar som nyss bekämpat Milosevic. I dag drabbar det Sonja Biserko, ordförande för den serbiska Helsingforskommittén, och Natasa Kandic, som leder Centret för humanitär rätt.
 
Dessa två kvinnor tillhör det lilla fåtal som brutit mot spelreglerna, vilka påbjuder att innan du börjar tala om serbiska förbrytelser måste du först placera merparten av ansvaret någon annanstans. Serber är nämligen ett bedraget folk, ett offer för historien, för omständigheter, utländska komplotter och för sina makthavare. Därför är de strängt taget inte ansvariga. (Emir Kusturicas populära film “Underground”, som faktiskt hyllar denna självpåtagna omyndighet, belyser samtidigt varför man under alla år av krig i Belgrad inte kunde se parollen “Not in my name”, som är så självklar för de britter som motsätter sig ett krig mot Irak.)
 
För Natasa Kandic, Belgradbo som år 1999 hade modet att vägra underteckna en appell till FN att stoppa bombningarna av Belgrad (hon ansåg att den borde ha riktats till Milosevic, som den ytterst ansvarige), är frågan om en ensidig serbisk självrannsakan inte bara moralisk. Det blir ingen fred på Balkan, anser hon, så länge Serbien, krigets anstiftare och främsta förövare, inte erkänner sitt ansvar.
 
Det lär dröja. Den serbiske medborgare som vill avfärda Kandic som agent för fientliga makter får många bekräftelser. Delar inte västvärldens fredsälskande vänster hans indignation över skuldbeläggandet av Serbien?
 
Landets mest översatte utlänning stavas nämligen “Comski”. Hans böcker (somliga utgivna på Milosevicförlaget Verzal press) finns i alla skyltfönster, han hyllas på regeringens propagandasajt, liksom av Milosevics parti SPS.
 
Har de serbiska nationalisterna missförstått Noam Chomsky? Tyvärr inte. Ambitionen att bevisa att interventionen i Kosovo inte var humanitär utan imperialistisk har lett Chomsky till att bagatellisera de serbiska övergreppen. I en rad skrifter, främst “The New Military Humanism-Lessons from Kosovo”, säger han sig förklara den verkliga bakgrunden till Natos intervention i mars 1999. Och denna framstår verkligen som oprovocerad, eftersom i Chomskys historieskrivning har Milosevics tio år av massakrer aldrig ägt rum. Inga kvinnor har våldtagits, Sarajevo har aldrig belägrats, ingen Karadzic eller Mladic har synts fylla massgravarna. Srebrenica nämns visserligen, men skulden faller på USA, som enligt Chomsky gett “grönt ljus” för denna attack.
 SÃ¥ varför gav sig Nato pÃ¥ det stackars Serbien? Chomsky vet svaret: Milosevics Serbien, liksom Castros Kuba, representerar “ett virus av oberoende” som den amerikanska imperialismen inte kan tolerera (sid 136-137). Därför mÃ¥ste de tvingas till lydnad, om nödvändigt under förevändning av “en humanitär intervention”. Jag har läst noga: det finns nästan ingenting i Chomskys skrifter om Balkan som hindrar en serbisk krigsförbrytare frÃ¥n att uppfatta sig som en sorts motstÃ¥ndshjälte. Han mÃ¥ vara solkig om fingrarna, men i den stora världskonflikten stÃ¥r han i alla fall pÃ¥ rätt sida.
 
Jag vet inte om det mest obscena ligger i Noam Chomskys historierevisionism (han framträder ju som Slobodan Milosevics egen Faurisson) eller i att han egentligen varken bryr sig om Milosevic, dennes offer eller de andra svårstavade varelserna på Balkan. Deras öden är ju bara till för att bekräfta världsbilden hos trosfränder i San Francisco och Stockholm. Men det är inte där utan i Belgrad och Novi Sad som hans ord rör vid massornas starkaste lidelser.
 
I dag väljer Serbien president. Natasa Kandic öppnar nya hotbrev. Och Noam Chomsky lämnar sitt avtryck i historien.

Artikelns hemsida: http://zaremba.wordpress.com/2009/04/14/balkaniseringen-av-herr-chomsky/ 



Kommentera artikeln

Namn Namn*:
Mail E-post*:
Kommentar Meddelande*:

  Jag godkänner villkor


Regler för kommentarer

Kommentarerna är ett forum för att diskutera artikeln och de tankar som artikeln ger upphov till samt tillföra ny kunskap i ämnet. Samtliga kommentarer efterhandsmodereras.

Du får inte skriva kommentarer som bryter mot någon lag som tillämpas i Sverige: göra dig skyldig till ärekränkning, sprida kränkande uppgifter om andras privatliv, hetsa mot folkgrupp, bryta mot tystnadsplikt m.m. Inlägg som inte tillför debatten något eller som är skrivna med ohyfsat tonfall refuseras. Vi accepterar inte provocerande, nedsättande eller generaliserande omdömen om språk, ras, religion, kön eller sexuell läggning. Vi förbehåller oss rätten att välja vilka artiklar som kan kommenteras.
Insändarredaktören avgör vilka kommentarer som publiceras.

Aege

EU resolution om Srebrenica


Minnesvärda citat

Barac Obamacitat Detta illdåd fick det internationella samfundet att agera för att stoppa slakten av civila, och namnet Srebrenica har sedan dess fungerat som en kraftfull påminnelse om behovet för världen att reagera resolut inför ondskan.
Barack Obama, USA-s president. Statement on the 15th anniversary of the genocide at Srebrenica

Kanadas utrikesministercitat Denna tragiska händelse är det värsta brottet i sitt slag som begåtts i Europa sedan andra världskriget. Både Internationella domstolen och Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien har slagit fast att det var ett folkmord.
Lawrence Cannon, Kanadas utrikesminister. Statement commemorating the 15th anniversary of the Srebrenica massacre

Carl Bildt citatBosniens muslimer är ungefär lika religiösa som Sveriges kristna... Ingenting skulle glädja Zagreb, Pale och Belgrad mer än om Bosniens moderata och europeiska muslimer kunde framställas som förtäckta agenter och utposter för Khomeinis fundamentalism.
Cark Bildt, Sveriges utrikesminister. Citat ur boken “Uppdrag fred, Nordstedts förlag 1997”

Senator citat Milosevic har använt sin kontroll av statligt ägda radio- och TV att hetsa det serbiska folket...Serberna använde propaganda för att provocera en önskan bland serberna för att söka hämnd... Medierna verkade vilja trappa upp konflikten mot folkmord.
Former U.S. Senator Edward E. "Ted" Kaufman, A Broadcasting Strategy to Win Media Wars

Mediabevakning


Srebrenica Mapping Genocide

Boken "Om ondskan i vår tid" av Christian Palme
Om ondskan i vår tid

Läs ett utdrag ur boken