Folkmordsförnekelse under den fria medias flagga


Under det fria medias flagga tycks även undermålig journalistik vara tillåten. Ibland går saker och ting fel i journalistiken, och sedan rättas de till. Ibland går de fel och så slätas över. Men ibland blir allt så fel att det ligger bortom all rättning eller överslätning.

Så tycks fallet vara med den omtvistade norskproducerade dokumentärfilmen Staden som offrades. Visserligen ligger filmen rätt i tiden för dess eget bästa. För den kom ju, genom Eva Hamiltons uttalanden, att stå för en alternativ röst och det fria ordet.

Hur kommer det sig att sådana argument kan användas som förklaring för uppenbarligen mager journalistik vars huvudaktörer får sig ett adrenalinkick av att simma motströms - den alltid återkommande motståndstrenden. All heder åt grävande journalistik som lyckas vända upp och ner på de förgivet tagna föreställningarna och den rådande diskursen. Men här handlar det om någonting annat.

Den heterodoxa rösten som denna film säger sig representera är ingenting annat än en fabricering vars syfte är att några få journalister skall få leka spioner och få uppmärksamhet genom kontrovers och sensationsjournalistik. 

Tusentals människor, riktiga människor, dog! Inte deras gestaltfigurer på tv-skärmen på Gomorron Sverige till ägg-och-bacon macka eller havregrynsgröt! Och inte heller några rader i industribläck under rubriken "Utrikes" i morgontidningen på bussen till arbetet. Nej, utan här handlar det om verkliga människor av kött som skändats och blod som spillts med verkliga familjer och ett helt folk som lider alltsedan dessa fruktansvärda händelser ägt rum.

Utöver deras röster (som för övrigt hånas genom att  "alternativa" röster fabriceras och ges företräde) så har vi ju mer än ett helt decennium av utredningar, grävandet, forskning etc.  Ändå väljer SVT att visa filmen och ändå anser sig Eva Hamilton ha ett case när hon åberopar det fria media för att tillbakavisa kritik. Skamligt! Men hur kunde det bli så här?  Hur kan SVT:s chef tycka att det över huvudtaget kan vara försvarbart?

Vi har nämligen lyckats bygga en värld där vi anser att frihet åstadkoms med ett bautasystem av fängelser, att demokrati naturligt kan tvingas fram genom militära medel och att den ekonomiska tillväxten för några få räcker som kompensation för att miljarder människor runtom i världen lever under existensminimum.  Med andra ord: aldrig tidigare i mänsklighetens historia har frihetsbegreppet varit så populärt som idag samtidigt som antalet fångar idag är större än någonsin tidigare; vidare, miljoner liv har skördats i demokratins namn under de senaste två decennierna; och ja, några få av oss har det generellt bättre idag jämfört med tidigare men på bekostnad av väldigt, väldigt många.

På samma sätt tycks Eva, via sin trygga uppväxt och sin gedigna journalistiska utbildning, ha fått all kunskap hon behöver och dessutom rejält med skinn på näsan - minsann - för att hon ska vara berättigad att låta sanningen bändas en smula tills den har fått formen av stötdämpare för hennes egna skuldkänslor för att hon inte gjorde annat än förmodligen just svalde sin ägg-och-bacon macka (eller havregrynsgröt) och byta kanal till Nyhetsmorgon medan ett fruktansvärt folkmord begicks. Samtidigt lyckades hon bespotta ett helt folks lidande - under det fria mediets flagga. Bra jobbat Eva! Bra jobbat!