SVT går i god för historieförfalskning av folkmord
Söndagen 28 augusti sände SVT Dokument Utifrån dokumentären "Staden som offrades", om folkmordet i Srebrenica, Bosnien-Hercegovina, 1995. Det var en minst sagt kontroversiell dokumentär och efter sändningen har debatten rasat.
Kritiken mot dokumentären handlar om faktafel, att den nonchalerar slutsatser i krigsförbrytartribunalen i Haag, FN och ett flertal människorättsorganisationer, förminskar de bosnienserbiska styrkornas förbrytelser, saluför konspirationer samt att personer som varit involverade i produktionen gett uttryck för historierevisionistiska uppfattningar.
Vad som förvånar är den tvärsäkerhet med vilken Sveriges Television väljer att bemöta kritiken. SVT försvarar inte enbart att dokumentären sändes, utan väljer också att med stor emfas gå i god för att alla uppgifter i den är korrekta.
Dokumentären är uppbyggd, klippt och vinklad så att bosniakerna (de bosniska muslimerna) i Srebrenica framställs som den aggressiva aktören i kriget. Att den bosniska armén var svag och dåligt utrustad och enklaven omringad av bosnienserbernas armé tonas ned. Filmsekvenser på kvinnor och barn tätt packade på lastbilsflak varvas med beskrivning om hur stadens befolkning flyr från den bosniska armén, alltså från sin egen militär. Att civila evakuerades undan krig, bosnienserbiska attacker, återkommande krypskytt- och granatattacker och hot om etnisk rensning förtigs. Bill Clinton påstås ha uppmuntrat en massaker på 5000 bosniaker för att motivera USA att gå in i kriget, något som återges utan kritiska följdfrågor.
Den bosnienserbiske militäre ledaren Ratko Mladic, som står åtalad vid krigsförbrytartribunalen i Haag för "folkmord, förföljelser, utrotning, mord, utvisning, omänskliga handlingar, terror, olagliga angrepp och tagande av gisslan", porträtteras i dokumentären som en ledare som ville skona befolkningen i Srebrenica från vedergällning. Dokumentären förflyttar skuldbördan från dem som utförde folkmordet, alltså bosnienserbiska styrkor, till dem som dödades i folkmordet, bosniakerna (de bosniska muslimerna). För att belysa de serbiska civila offren - som otvivelaktigt utsattes för krigsbrott - behöver man inte förvränga sanningen om vad som hände efter Mladic övertagande av Srebrenica.
Ett påstående som förs fram i dokumentären är att den nederländska FN-bataljonen i Srebrenica deltog på bosniakernas sida i kriget. Det påståendet har ungefär lika hög sanningshalt som att Sverige skulle ha deltagit vid västfronten i Andra världskriget.
FN var på plats i Srebrenica för att skydda den säkerhetszon som upprättats i och med säkerhetsrådets resolution 819 i april 1993, i huvudsak för att stoppa den etniska rensningen av bosniaker. Ingenstans i mandatet stipulerades att FN skulle vara stridande part på någons sida, och så skedde inte heller. Faktum är att FN inte stred alls. När Ratko Mladic styrkor intog Srebrenica gjorde inte Dutchbat motstånd. De var underbemannade och rädda för serbisk vedergällning. Dokumentationen över FN:s agerande är omfattande, det går att följa timme för timme.
När Srebrenica intagits följde ett noga planlagt dödande som i detalj belagts i domar och otaliga vittnesmål i tribunalen, kvarlevor och data över saknade och återfunna. Den allmänt erkända och vedertagna uppfattningen är att minst 7000 bosniakiska pojkar och män avrättades. Nya kvarlevor hittas ännu idag och på monumentet i Bosnien nämns siffran 8327 dödade.
I åtalet mot Vujadin Popovic, en av de bosnienserbiska militära ledarna under folkmordet, sedermera dömd till livstids fängelse, skriver krigsförbrytartribunalen så här:
"The initial plan was to summarily execute more than 1000 Bosnian Muslim men and boys, aged 16-60, who were separated from the group of Bosnian Muslims in Potocari on 12 and 13 July. On 12 July, this plan was broadened to include the summary execution of over 6000 men and boys, aged 16 to 60, who were captured from the column of Bosnian Muslim men escaping the Srebrenica enclave on 12 July through about 19 July 1995. Most of these men and boys from the column were captured along the Bratunac/Milici road on 13 July 1995. /.../ The implementation of this Joint Criminal Enterprise resulted in the summary execution of over 7000 Bosnian Muslim men and boys from the Srebrenica enclave."
I dokumentären på SVT drivs dock en annan tes. Där hävdas att antalet avrättade i folkmordet inte var 7000, utan i själva verket 2000 bosniakiska pojkar och män. Resten påstås ha dödats i "en konventionell militär operation". Slutsatsen de försöker förmedla är därmed att dödandet i Srebrenica egentligen till större delen var reguljära strider mellan två arméer. Det är en beskrivning som motsägs av ett massivt bevisunderlag inte bara hos krigsförbrytartribunalen i Haag utan också i form av massgravar, vittnesmål och intervjuer. Att SVT hårdnackat hävdar att dokumentären inte brister i faktauppgifter är ytterst förvånande, liksom det faktum att SVT tycks vägra att diskutera denna problematik på ett öppet sätt.
FN:s misslyckande i Srebrenica fick en rad konsekvenser, förutom själva folkmordet. Den holländska regeringen valde att avgå 2002. Srebrenica blev en lärdom som låg till grund för interventionen i Kosovo 1999, som i sin tur ledde fram till doktrinen Skyldighet att skydda inom den internationella rätten. På ett moraliskt plan råder fortfarande en stor känsla av svek i FN, Europa och resten av världen gentemot civilbefolkningen i Bosnien
Sveriges Television är en mycket stark aktör i det svenska medielandskapet. Med den genomslagskraft en dokumentär på Dokument Utifrån får följer förstås också ett ansvar. SVT:s ledning måste helt enkelt välja mellan kårandan journalister emellan, eller att stå upp för de fakta som finns om Srebrenica.
Artikeln publicerades i Newsmill
